Joh. 3:1-6 (1/3-09 U.K.)

Han var farisé och var noga med att följa lagen. Han var en av judarnas ledare och medlem av judarnas råd. Han var till och med "läraren"(bestämd form). 3:10

Nattbesöket. Vad visar det? Orsaken var knappast fruktan, men kanske behov av att inte bli störd. Han uttalade sig ju i sina kollegers namn och sade: "Vi…". "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare." Rabbi! Erkännande av Jesus. 7:15 (Inte studerat till rabbi).

Tecknen övertygade honom och andra fariseer att Jesus var en profet. Det betydde att den profetlösa tiden sedan Malakis dagar var förbi.

Även Jesus talade med sina lärjungar nattetid om hemligheter, som först senare uppenbarades.

Matt. 10:26-27 "Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset…"

Spännande nattmöte där lärare talar med lärare.

Jesus förkunnade Guds rike och det ämnet var laddat för Nikodemos. Men Jesus överraskade med svaret: "Den som inte blir född på nytt(ovanifrån) kan inte se Guds rike." 3:3

Dessa ord visar att Jesus kände människan Nikodemos och blir en bekräftelse på 2:24-25("Han visste av sig själv vad som fanns i människan.") Jesus kände alla. Han var Gud.

N. var en sökare efter Guds rike. Orden "kan inte" innebär oförmåga och inte förbud.

Människan är genom sin mänskliga fallna natur utan förmåga att förstå Guds rike.

En blind person kan inte njuta av skådespelet som en vacker solnedgång utgör.

Människosynen är här helt avgörande. Fariseismen lärde att människans natur var god och att hon kunde göra Guds vilja utifrån detta. Mötet med Jesus blev en chockartad upptäckt om behovet av att bli född på nytt.

Nikodemos: "Hur kan någon födas när han är gammal?" Obs! Hans invändning lyder inte: "Vad du säger är omöjligt", utan vad menar du med de orden? Den andliga dimensionen saknades i hans tankevärld. Jesus ger ett svar som kan liknas vid en appell:

"Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike." 3:5

Vatten. Johannnes Döparens förkunnelse och omvändelsens dop. Rening. 1:33

För en jude måste tanken på dop verka främmande, för det påminde om proselytdopet som orena hedningar genomgick för att intas i den judiska tron. En farisé var väl ingen hedning?

Anden. Nikodemos kände tydligen inte till Anden som en egen erfarenhet. GT talar om Anden över profeter och andra utvalda, men i judendomen undervisades inte om Anden över alla människor. 1:6 "Det som är fött av köttet är kött…" Religiöst kött, fariseiskt kött…

Sökaren: "Hur är detta möjligt(Hur kan det ske)?" 3:9

Berättelsen om kopparormen 4Mos. 21:8 blev en märklig liknelse och jämförelse.

Bakgrund: Folket hade blivit otåligt i öknen och klandrade(talade mot) Gud. Det gick så långt att Herren sände giftiga ormar bland folket för att få tyst på upproret.

Då kom folket till Mose och bekände sin synd. Snabb scenförändring i nöden.

Vänd!

- 2 -

Folket sade: "Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss."

Mose bad för folket. Han fick uppdraget att göra en kopparorm, som skulle sättas upp på en påle. Ordet kan återges med "banerstång" som ofta fick formen av ett kors, där tvärstången höll fast baneret. Gud samverkar med oss människor.

Kopparormen såg ut som en vanlig orm, men den hade inget gift. Jesus kom som sann människa och var lika oss, men utan synd.

Ordet "upphöja" användes av romerska soldater som ett hånfullt uttryck för korsfästelse.

Budskapet om korset är en dårskap för somliga, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 1Kor. 1:18

Budskap: Se på den och du ska leva! Den som trodde på budskapet och handlade fick liv. Tron ger liv. Jämför Joh. 20:31 "Ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och…ha liv…"

Jesus hänvisade till händelsen i 4Mos. 21 och den kände varje jude till, som gått i skolan.

Ormen symboliserade Guds dom över synden. Koppar är en bild på dom i Bibeln.

"Liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv."

Kristus blev spikad på ett kors och bar hela världens skuld. Den som tror på korsets kraft upplever frälsningen. Nyfödelsen är ett direkt resultat av tro på Jesu död och uppståndelses kraft.

Joh. 3:16 sammanfattar Bibelns budskap om Guds kärlek till världen genom Jesus Kristus.

Gud stoppade Saulus, som var på ett främmande uppdrag. Förvandlingen blev lika plötslig, som Guds nödbroms slog till.

Lärjungarna vågade först inte tro på förvandlingen, men Barnabas trodde på den och hjälpte Saulus in i gemenskapen. Resten kan vi läsa om i NT.

Liknelsen om såningsmannen som sådde Guds Ord visar att skörd föregås av mognad.

Matt. 13:23 "Det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt…" Alla omvändelser kan inte tidsbestämmas, eftersom vi ibland behöver höra ordet många tillfällen innan det sjunker ner i hjärtat.

En handpenning. Ett förskott av det himmelska arvet.

Barnaskapets ande vittnar tillsammans med Guds Ande och intygar att vi är Guds barn.

Rom. 8:15-16 Kvittot på Guds barnaskap är just Andens vittnesbörd, som öppnar sinnet för den andliga värld där Guds rike råder.

Ett annat kvitto på det kristna livet är Kristus som vår frid.

"Låt Kristi frid regera i er hjärtan." Kol. 3:15

En överlåten bön med tacksägelse, som innehåller bekymmer och önskningar, bevarar oss i Kristus Jesus. "Guds frid, som övergår allt förstånd, bevarar era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus." Fil.4:7

Nya människor är födda på nytt och förvandlade. Kristus blir vårt liv.